Störst bäst vackrast vem som myntade det uttrycket det vet jag inte, men en som varit väldigt stor ja den största under en rad av är är Securitas när det gäller alla former av bevakning. En fråga som jag är väldigt fundersam kring för jag ser dem inte längre. Andra aktörer har tagit upp kampen och i den fria konkurrens som råder har de tagit över av mycket som Securitas är och framförallt var förknippad med. Något bra recept på vad det beror på att jag ser de allt sällan, det har jag inte eller är det bara en vanlig synvilla från min sida och det är Securitas som gör jobbet precis som innan men i en annan form och annat stuk. Min ambition är inte att påpeka något allvarligt i detta, men när jag var ung och singel såg man dem varje natt när man gick hem från nattklubben. Anledningen att jag inte ser dem längre beror säkert på att jag har slutat att springa ute på nätterna numera och en balanserad lösning på detta finns nog närmare än man tror. Eller saknar ni dem också?
Våra kameror längs vägarna blir allt fler och staten tjänar många tiotals miljoner på dessa som kört för fort och en inkomstkälla som ska öka nu när över 200 nya ska placeras runt om på vägar där man tydligen inte håller hastigheten som man önskat. Jag har inte svårt för detta, för varje liv som kameran räddar i trafiken är det en framgång. Däremot tycker jag att dessa kameror har fått en felaktig formulering. Fartkameror som de kalls i folkmun, men om det är deras rätta namn det vet jag inte. Jag har ett annat namn som jag vill ge dem. Bevakningskameror är mitt nya namn, lite långsökt tycker ni säkert, men det är jag av en annan uppfattning för det är precis det som de gör. Bevakar och skrämmer oss bilförare så vi ska bli rädda, försiktiga och sakta ner direkt vi ser en på ett behörigt avstånd längre fram vid vägen. Jämföra med diktaturer som har koll på vad alla sysslar med det är det självklart inte, men dessa kameror påminner lite om ett diktatur som bestämmer hur vi ska uppträda och dessa kameror ska få oss att uppträda precis om de vill.
Passerade tidigare i somras Stockholms slott med familjen och stötte på dessa skyddsvakter som de så vackert kallas i sina blåa uniformer. Med sin automatkarbin som han höll på ett sätt som knappast kan kännas speciellt skönt. En fråga jag nu ställt mig själv vad det egentligen är de ska skydda. Slottet, kungaparet, hundar som inte får kissa nära de lyckstolpar som står på borggården.
Efter att ha googlat framgår det dessa skyddsvakter främsta uppgift är att bevaka och skydda det som disponeras av försvarsmakten de vill säga alla skyddsobjekt som är med enligt 5 § 2 är med i skyddslagen. Att detta slott ingick, det hade jag ingen aning om. De har även rätten att gripa eller avvisa personer som överträder gällande avgränsande områden eller förbud. Då borde de faktiskt inte syssla med annat än att avvisa alla nyfikna barn som vill gå fram till dem innanför den ring som de stor inom och som bara är deras egna. Som tur är lämnas de förmodligen tillbaka till sina föräldrar istället för till polisen som de ska göra enligt lagen.
Jag minns att allting började sommaren 2001. Med en egen idé om att tillverka egna projektorer för hemmabio som skulle bli världsledande fick han snabbt genomslagskraft i lokaltidningarna och blev året efter länets företagare när de första lanserades 2005. Med inbyggda micro speglar, tre olika sorters format för bilderna, en ljusstyrka som slår allt och en överlägsen LCD teknik har han tagit sitt företag till toppen. 465 nyanställningar bara de tre senaste åren och en ständig expandering världen över gör att det bara växer.
Konkurrenter och andra intressenter har försökt köpa företaget, men utan framgång. Sedan 15 år är han min granne och trotts att han blivit mångmiljonär är det samma trevliga person som jag alltid har känt och umgåtts med. För att ingen ska kunna stjäla hans hemliga koncept har han därför bett stadens största bevakningsföretag att de ska ingå i hans rundor på nätterna. En bevakning som jag aldrig trodde skulle behövas när han satt där och presenterade sina idéer för mig över en middag i juli 2001.
Titta till och passa annat och andra har man säkert gjort under en följd av år utan att det har känts speciellt oroligt. I förgår fick jag frågan av grannen om de var intresserad av att jag och övriga familjen kunde bevaka deras hus nu när det ska åka till USA i tre månader och hälsa på deras äldsta dotter som pluggar där. Ja han sa ordet bevaka inte passa. Det kändes lite mer djupt och viktigt. BEVAKA känn på den. Tänk om vi misslyckas och de sker ett inbrott under de fyra dagar vi själva ska iväg mot Danmark och Lalandia. Borde jag då be någon annan familj på gatan längre upp att bara kolla vårt hus dessa fyra dagar, men bevaka de som ligger på vår högra sida. Svår formulering och svår tanke att ta till mig därför frågade jag om det innebar några speciella förpliktelser. Oh nej vår post kommer vi att eftersända och våran hund tar vi med oss, bara bevaka och hålla obehöriga på avstånd. Tog till sist ett snack med övriga i familjen och vi beslöt oss för att tacka nej. Vi körde en nödlögn om att vi själva skulle vara iväg på en lång semester När han frågade vart vi skulle var jag förberedd och svarade.
- Uppe i Åre i tre veckor.
Jag såg tidigt i hans blick att han förstod att jag ljög, men han accepterade mitt beslut och gick genast till en annan granne och frågade på nytt om någon ville bevaka deras hus.
Tittar i de gula sidorna efter bevakningsföretag. De är inte många, men jag hittar en som verkar intressant och slår fram den på datorn. I min enfald trodde jag uteslutande att deras uppgift var att åka runt och titta till och kontrollera de byggnader och plaster som de ansvarade för. Hu så fel jag hade här fanns mycket annat de också erbjuder. Förutom bevakning hade de också tjänster som att hjälpa till med larminstallering, kameraövervakning, passagesystem, inställning av kassaskåp, inbrottsystem, olika sorters larm och säkerhetsutrustning, kurser med säkerhetsrådgivning, CCCPV, som jag inte hade en aning om vad det är och detaljerade installatörer.
En uppsjö av alternativ där alla säkert är bra på sitt sätt och osökt går genast mina tankarna till polisserien från 80-talet i New York som hette ”Hill Street Blues”. Där deras karaktärer var många, men alla fyllde en meningsfull funktion och som ingen kunde vara utan och de som erbjuder denna typ av tjänst vill säkert att vi kunder ska tycka likadant. Sedan att jag är av en annan åsikt är nog bara av akademisk betydelse.
Som industriarbetare och lagerarbetare har jag jobbat på många ställen under åren. Flera av jobben har handlat om skiftjobb (mest tre och femskift) På minst tre av dessa arbetsplatser fick vid varje natt besök av folk från olika bevakningsföretag. Ofta väldigt trevliga och försynta. Det jag däremot la märket till och som successivt ökade för varje år var att det blev allt kortare. Välväxta och muskulösa på 90 talet har de nu under de senaste fem åren blivit små och smärta.
Förmodligen finns det en poäng i detta och själv uppskattar jag alla som tar sig tid och far runt om nätterna för att kontrollera att det fungerar kring fabriker och företag och då får de se ut hursomhelst och jag vet att man måste nå vissa kriterier både fysiskt och psykiskt för att bli antagen för denna typ av jobb. Själv skulle jag var chanslös. Alldeles för dålig kondition plus att jag har defekt färgseende och själv känns det bara tryggt att möta dessa vakter i sina blåa kläder när det är som mörkast.
Jag hade precis påbörjat mitt pass som vakt och när jag kom fram till mitt första mål som skulle kontrolleras förstod jag att det skulle bli problem. Bilen kände jag inte igen och den var parkerad på en plats som ingen annan brukar parkera sin bil. Sekunden senare jag tror att de såg mig för en av dem började springa mot det höga stängslet som omger byggnaden. Förmodligen var det en medveten manöver som skulle få mig att följa efter så den som satt kvar skulle kunna ta sig in på ett annat sätt som de redan hade förberett. Som tur vad gick jag inte på den och lät mannen springa iväg. Istället gick jag fram emot bilen och bad han som satt kvar att stiga ur. I ett sista desperat försök att ta sig därifrån startade han bilen och började sin körning rakt emot mig. Någon större hastighet hade han inte nått upp i därför kunde jag lätt hopa undan och lyckades att få tag i dörrhandtaget och fick upp det. Samtidigt som han fick upp farten släpades jag med i marken, men med mina sista krafter tog jag mig in på hans passagerarsida och tryckte upp min armbåge under hans hals och tryckte till på bromsen. Precis när jag såg hans vapen innanför jackan tittade jag upp. AJ aj det var synd att jag vaknade.
Statsministern och hans medlemmar i regeringen, vår kungafamilj, kända presidenter och politiker som är på statsbesök, andra kända digniteter som sätter sina fötter på vår mark, de som fått konkreta mordhot, vittnen som kan fälla grova brottslingar listan kan göras lång på de som bevakas för att inte råka illa ut. Män i kostymer som går nära och med sina öronsnäckor fyllt synliga för att just kunna visa att de är de som ska skydda det som de har hänvisats till. Personer som sällan gör något väsen förrän det verkligen behövs. Nu läste jag på en sajt att en djurpark på Nya Zeeland anställt två vakter för att kunna bevaka tre nyfödda lejonungar.
Det fanns en risk att de djurskydds aktivister skulle försöka kidnappa dem. Min fråga jag självklart ställde var hur nära dessa vakter får gå sina nya objekt. Ska de bo nere i gropen tillsammans med lejonmamman eller hålls de åtskilda. Nu har jag själv bestämt mig för att ringa ett av våra egna bevakningsföretag och fråga om det inte kan se till våra katter nu när vi ska åka iväg till helgen. En ny granne har nämligen flyttat in och deras hund är otäckt nyfiken på dessa katter och man vet ju aldrig vart gränsen går.
När jag slår på ordet bevakning hittar jag inte mycket av någon detaljerad fakta. Själv hade jag inga höga tankar kring dem. Äldsta dottern hade sett bilar köra runt kring stora fabriker undrade om de jobbade som kungens livvakter och jag förklarade på skoj att dessa var livakter på hjul. Nu fick vi av någon lustig anledning besök av ett sådant företag som erbjöd fina lösningar i fall vi fick inbrott i vårt hus tidigare i somras. Larmade dörrar, svårforcerade lås, larm som skulle börja tjuta om någon tog sig på ett obehörigt sätt alternativen var många. Vi satte oss i köket och denna försäljare tog fram sin stora tjocka pärm och på ett noggrant och rent tråkigt sätt förklarade han hur man ska få sin bostad säkrare.
En timme senare när han var färdig hade varken jag eller frugan blivit övertygad för vi har goda grannar och som ser om vandras hus när någon är iväg. Istället frågade jag vad det innebar att jobba inom ett bevakningsföretag. Kör ni runt här på nätterna och tittar till bostaden när vi sover. Nu började denna säljare att skruva på sig på stolen och efter ett långt utlägg som kunde kortas ner till ett nej tackade jag honom för ett trevlig stund och han fick lämna huset utan någon ny kund. Anledningen att han sedan tillbringade dubbelt så långt tid hos grannen rakt över innan han lämnade gatan, det vet jag inte förmodligen var de trevligare.